Av Cloudberrys samrådsmöten framgår inte vilka betongfundament som ska användas för att förankra dessa enorma vinkraftverk i sjöbotten.
Det framgår dock att det blir olika beroende på vilket djup det är på platsen, djupet varierar hel del beroende på var de ska placeras. Ju närmare kusten och öar destå grundare. Eftersom alla ska placeras i ett smalt sund och nära land så är det inte så djupt någonstans och blir därför billigt för Cloudberry och därmed högre vinst som går till utlandet. Men förlusten för närboende och sommargäster blir desto högre i form av minskade fastighetsvärden och depressioner pga ljud, infraljud, blinkande lampor, turist-död, utrotning av fågel och marint liv, förstört fiske samt en allmänt deprimerande åsyn m.m.
Olika fundament.
Monopile, tripod och gravitationsfundament är olika typer av fundament som kan användas vid uppförande av vindkraftverk i kustnära vatten..
Ett fundament av monopiletyp består av ett rör som pålas eller borras ned i botten som sedan tornet sedan monteras på.
Tripodfundament är en trebent ramkonstruktion av stålrör där det i varje hörn sitter en påle, som man driver ned några 10-tals meter i havsbotten. Konstruktionen är dock inte lämplig på djup grundare än 6 till 7 meter eftersom stålramen gör det svårt att ta sig in till kraftverket vid underhåll.
Varken monopile eller tripod lämpar sig där det är mycket sten och block.
Gravitationsfundament gjuts i torrdockor och bogseras sedan ut till uppställningsplatsen där de fylls med sand och sten tills de uppnått den önskvärda vikten. De är oftast konformade för att kunna bryta sönder packis som kan bildas under kalla vintrar. Kostnaden för den här typen av fundament ökar kvadratiskt med djupet. Med tanke på att konstruktionerna blir oerhört tunga och att kostnaden ökar med ökat djup, brukar man inte kunna använda den på över 10 meters djup.
Det finns även en metod där en stålcylinder placerad på en stållåda som används istället för betong.
Enorm mängd betong och stål
Enligt Energimyndigheten går det åt i genomsnitt c:a 750 ton betong och 40 ton stål i ett fundamentet för att placera ett verk av modellen Vestas V90-2.0 MW i vattnet. En vanlig modell i existerande vindkraftparker i Sverige.
Den modellen av kraftverk har en navhöjd på 80 meter och väger c:a 250 ton, en stor pjäs med andra ord.
De enorma pjäserna i form av kraftverk som Cloudberry vill placera i Kalmarsund har en navhöjd på 200 meter och väger c:a 2000 ton. De är alltså, i runda slängar, 8 gånger så stora som Vestas vanliga modell vilket enligt enkel matematik skulle behöva 8 gånger så stora fundament, alltså 6000 ton betong och 320 ton stål per fundament. Till det tillkommer de enorma mängder stål och plast som själva vinkraftverket består av.
Eftersom så enorma verk inte existerar någonstans i världen så finns det inga uppgifter om hur mycket material det går åt till sådana fundament.
Men 98 kraftverk av den storlek som planeras i Kalmarsund borde det gå åt c:a 558.000 ton betong plus c:a 31.360 ton stål enligt den låga beräkningsmodellen ovan.
Turning Torso, Sveriges högsta byggnad har ett fundament på 13.250 ton betong som jämförelse. Turning Torso är tyngre än ett vindkraftverk men betydligt lägre, tom lägre än navhöjden (200 meter) som planeras i Kalmarsund. 190,4 meter mot 350 meter i totalhöjd.
Koldioxidutläppen blir enorma
Produktion av ett ton cement ger utsläpp av kring 700-800 kilo koldioxid enligt Naturskyddsföreningen. Att man använder fossila bränslen för att hetta upp kalkstenen bidrar också. Två tredjedelar av utsläppen kommer från den brända kalken och resten från de fossila bränslena.
669.600 ton koldioxid kommer alltså Simpevarps Vindkraftpark bidra med i koldioxidutsläpp för betongen. Till det kommer tillkommer c:a 2.000 kg koldioxid per ton producerat stål dvs 67.720 ton koldioxid som ger en total mängd på 737.320 ton koldioxid. Det kan låta mycket och det är det.
Lägger man till de fossila bränslen som behövs för att gjuta och transportera ut all betong och stål i Kalmarsund plus själva kraftverket med 2000 ton stål och plast som tillverkas med kolkraft och fraktas från Kina eller Sydamerika så är det betydligt mer.
Cementa har dessutom bara beviljas tillstånd att bryta kalksten i Slite, Gotland till den 13 december 2026 sv Mark- och miljödomstolen, vad som händer sedan vet vi inte. Eventuellt måste betongen transporteras längre sträckor och brytas med kolkraftsenergi i stället för den energimix vi har i Sverige.
Det är enorma mängder stål och betong som behövs till ett enormt projekt, och enorma mängder koldioxid som släpps ut för att bygga de planerade vindkraftverken.
Nu kanske någon tycker att det är inte mycket jämfört med vad biltrafiken släpper ut, nej det är drygt hälften av vad alla Sveriges bilar släpper ut men det är ändå en ansenlig mängd koldioxid för en enda vindkraftpark.
Norra Kalmarsunds Vänner är inte emot vindkraft men koldioxidutsläpp måste tas med i beräkningen angående miljökonsekvenser för en megapark av Simpevarps Havsvindsparks storlek.
Cementas fabrik i Slite täkt på Gotland. Foto: Karl Melander
